Traditionellt använder man ett ganska begränsat urval av material för byggnation och skulpterande. Numera finns det en rad olika alternativ för flertalet olika användningsområden, ett av dessa material är glasfiber som även om det funnits sedan slutet på 1800-talet fått en större användning idag.
Materialet är otroligt starkt i kombination med andra material och man kan använda det till bl.a. båtskrov eller bilar. Ett annat vanligt användningsområde är isolering tillsammans med andra material i golvläggning etc. Ett nyare användningsområde som blir alltmer vanligt och som man utforskar mer och mer är att kunna göra biomedicinska applikationer som till exempel en ny höftkula eller andra utbytbara delar i den mänskliga kroppen.
Eftersom glasfiber inte är ett naturmaterial har man också påbörjat olika projekt för att kunna återvinna och framförallt återanvända materialet utan att exempelvis behöva bränna materialet för att skapa energi. Läs mer om Projekt Rekovind om bl.a. glasfiber på Energinyheter.
Trots att glasfiber som ovan nämnt inte är ett naturmaterial finns det faktiskt stora miljömässiga fördelar med materialet. Ett exempel på det är att man främst inom tåg och båt faktiskt byter ut delar av exempelvis metall mot glasfiber som är betydligt lättare men ändå extremt starkt. Det bidrar i sin tur till att göra transporten lättare och förbrukar därmed mindre energi. Om det och andra spännande artiklar i ämnet kan man läsa hos Ny Teknik.
Utöver praktiska användningsområden inom bygg och teknik så är glasfiber också ett jättevanligt material hos skulptörer och konstnärer eftersom materialet är lätt och relativt billigt att bygga storskaligt med, jämfört med att exempelvis gjuta en bronsstaty. Många statyer och skulpturer som idag pryder våra samhällen är faktiskt av just glasfiber.
Idag använder man också glasfiber i samband med optisk fiber för överföring av ljus eller data. Det är ett hållbarare alternativ till t.ex. traditionella datakablar och klarar ofta av längre avstånd och distanser än de traditionella.
